Jag har alltid velat åka skidor i St Anton i Österrike, men det har liksom inte blivit av. Andra resmål har kommit emellan. Jag har ätit frukost i St Anton en gång och fikat en annan gång. Men nu var det äntligen dags att testa backarna. Nästsista dagen på sportlovet checkade vi ut från Tschagguns i Montafondalen och körde 38 minuter, förbi Stuben och till en parkering precis ovanför (Alpe Rauz). Där köpte vi liftkort och tog liften Valfagehr upp.
Vi hade fått tips om att pist 100 var trevlig så den började vi med. Den var bred och som ett dansgolv, med bra lutning för riktigt stora svängar. Det var många duktiga åkare i backen, som körde ruskigt fort och i mitt tycke lite väl nära andra åkare. Men vi klarade oss ner utan att bli pååkta.
Upp på andra sidan, med liften Albona II var det inga människor alls. Fint preparerade pister med lagom lutning. På eftermiddagen åkte vi tillbaka hit, för då hade liften Albonagrat öppnat och där var det också superfint. Manchester och ett par tre åkare till förutom vi. Vilken njutning!
När vi skulle ta oss över till St Christoph/St Anton tyckte vi det var lite lurigt att hitta rätt. Men efter ett par försök och några extraåk kom vi på rätt väg. Vi åkte mest i området runt St Christoph, där det var en liten söt park som barnen gillade. Den svarta nr 52 var grym på förmiddagen, men när vi åkte den senare på dagen var den mer uppåkt. Vi testade även en skiroute ner till St Christoph, som är en liten mysig samling hus mitt bland all snö.
Lunch åt vi efter rekommendation på Gampen Restaurant, där det fanns mycket att välja på. Jag åt en riktigt god grillad kyckling och killarna år Gröstl (österrikisk pyttipanna). Restaurangen var stor, men med flera olika områden att sitta på, så det kändes inte trångt alls. Uteserveringen var solig och varm med en fantastisk utsikt!
På eftermiddagen tog vi kabinen upp till Valluga, för dit upp måste man ju om man är i St Anton. Det var en kall gammal lift upp och det blåste ganska rejält, men vi bet ihop. Sedan hade vi ett långt skönt rött åk tillbaka till parkeringen. Efter en riktigt härlig skiddag sa vi hej då till St Anton för den här gången och åkte till Hotel Garni Stockinger i Klösterle, där vi skulle övernatta en sista natt. Dagen efter provade vi det mindre skidområdet Sonnenkopf, läs mer om det området här.
Vi ska absolut tillbaka till St Anton, för vi har mer att utforska där (som vår 11-åring sa). Nästa gång vill vi prova Rendl, där den större parken är och åka backarna ner i byn också. Och så finns ju Lech/Zürs/Schröcken också, som ingår i samma liftkort men ligger många höjdmeter bort. Förutom att det är väldigt mycket folk i St Anton under högsäsong (mer än på många andra ställen) så tycker vi att det är det en fantastisk skidort.