Vår första skidresa till alperna med två småttingar var inte för barnens skull. Det var vi föräldrar som längtade efter att få känna alpkänsla, se snö och äta wienerschnitzel. Barnen och mormor och morfar fick följa med.
Vi valde skidort efter vart vi vuxna ville åka, vi hade läst om Gerlos i Zillertal i Österrike i Åka Skidor. Med en 1 1/2 åring och en 3 åring försökte vi sedan göra resan på barnens villkor. Första dagen åkte vi bil 06.00-18.15, med många stopp. Vi upptäckte att det ibland finns lekplatser på autobahnstoppen, där barnen kunde leka en stund. Ibland stannade vi till bara för att barnen skulle få en paus från bilen och få röra på sig. Vi övernattade i Ingolstadt, som visade sig ligga på perfekt avstånd i tid för oss (svårt att veta innan eftersom det beror på hur mycket trafik det är). Middag åt vi på hotellet innan det var dags att sova.
Med små barn vaknar man tidigt, så vi kom iväg tidigt dag 2. Vid lunch stannade vi till i Innsbruck, för mat och för att titta på stan en stund. Vi hade med vagnen, men på torget fick barnen springa fritt och jaga duvor. Kl 15 nådde vi äntligen Gerlos, där vi hade bokat en lägenhet med frukost till oss och ett dubbelrum till mina föräldrar på Hotel Garni Alpenland. Vi hyrde skidor till 3 åringen och köpte liftkort så att vi var redo inför första skiddagen.
Med två små barn, dubbelvagn, pulka och 3 par skidor insåg vi omöjligheten i att ta på 3 åringen pjäxorna och åka liften upp i dem (när man är liten är det väldigt svårt att gå i pjäxor om man inte har någon att hålla i handen). Då var det enklare att låta Anton åka lift i sina vinterkängor och så satte vi på pjäxorna när vi kommit upp och hade ställt ifrån oss det mesta av våra prylar. Att åka lift var förresten bara det ett riktigt äventyr för barnen! Tur att vi hade en praktisk vagn som fälldes ihop med ett ryck och gott och väl fick plats i liften. Ett tips: Det är bra om första liften upp inte är en sittlift eller släplift, utan en mindre kabin så att man (ganska) enkelt kan ta med sig allt man behöver (ev i två kabiner). Morfar tog sin egen + mormors skidutrustning och mormor tog hand om minstingen. Våra egna stavar lät vi stå kvar där nere.
Första dagen åkte vi båda med Anton, därefter skiftades vi om att åka med honom i lite mindre än en timme. Det var ungefär så länge han tyckte det var roligt. Resten av tiden fikade vi, tittade på maskoten ”Den gula elefanten”, åt glass och tittade på andra som åkte. Vi hade med en pulka också, som vi skiftades om att dra minstingen i. Över lunchen sov båda barnen gott i sin vagn och vi föräldrar kunde åka en stund, medan mormor och morfar myste i solen vid barnen. 2011 var tyvärr ett snöfattigt år, så det blev inte så överdrivet mycket åkning för oss vuxna.
Gerlos som skidsystem var inget område vi blev överförtjusta i. Kan såklart bero på snöbristen, men vi upplevde också att det avlånga systemet gjorde det svårt att hitta bra åkning under den korta tid som vi vuxna hade på oss att åka (i stort sett under barnens lunchsömn). Nu ville vi vuxna visserligen upp i systemet varje dag, men många små barn stannade faktiskt kvar i skidskolan i byn hela veckan.
Trots snöbristen var det roligt att uppleva alperna med våra barn. En dag åkte vi upp till Königsleiten för omväxlings skull och därefter badade vi i Kristallbad i Wald. 1 1/2 åringen var inte med uppe i backen alla dagar. Några dagar stannade han kvar i byn med någon/några av de vuxna och besökte byns lekplats och något café. På kvällarna åt vi antingen i lägenheten eller så gick vi ut och åt, favoriten blev restaurangen Milchbar.
Hemresan startade lördag morgon vid 9 och efter en övernattning i Fehrbellin utanför Berlin, landade vi i Skåne vid 15 dagen efter.
Veckan gav mersmak och när vi kom hem började planeringen inför nästa år, då med fokus på barnvänlighet. Vi letade efter ett skidsystem där både barnen och vi vuxna skulle trivas och bestämde oss för Serfaus året därpå.